Svensk ordbok 2009, webbversion
verb slätade slätat
slät·ar●(försöka) mildra den negativa verkan av
nyss uttalade hårda ord, klumpigt uppträdande e.d.
komm.”kritiken gäller förstås inte er”, slätade hon snabbt överhan försökte släta över sin taktlöshetsläta över (ngt)sedan 1699Subst.:överslätande,
vbid2-327648överslätning